Helen hade med sig massa knappar igår. Jag fick ta vad jag ville så jag var som ett barn i en godisaffär. Vissa fanns det riktigt många av dessutom, vilket annars inte alltid är fallet med äldre knappar. De är från hennes farmor och Helen själv kommer inte producera tillräckligt för att alla ska gå åt.
De små lila kan jag tänka mig att sticka något specifikt för, så fina.
De här är ju så fina … Om molnen på den ekonomiska himlen skingrar sig en aning ska jag gå in på Engströms trikåaffär och köpa.
En annan trevlig butik i Riga är Hobbywool. Det är inte främst en garnaffär utan de säljer ullprodukter av olika slag. Det mesta är färdigstickat och bland annat har de fantastiskt fina vantar.
De säljer även en hel del garn, både sitt egna och importerat från bl a Rowan. De importerade håller nog samma priser som här hemma men de egna garnerna kostar 30 euro per kilo. Det är samtidigt dubbla priset jämfört med det på marknaden. Å andra sidan kan man här köpa små mängder för samma pris, d v s 100 gram blir 3 euro och det är väldigt bra för oss svenskar. De nystar upp när man köper och jag fick bl a ett nystan på 225 gram.
Tanken med det garn jag köpte är att försöka få till en sån här kofta. Garnet är aningens för tjockt men å andra sidan är storleken i mönstret för liten så det passar att den blir större.
De blå nystanen är på 225 gram var. Butiksbiträdet lär ha haft träningsvärk dagen efter, hon fick veva för hand.
Förra gången jag var Riga besökte jag Filati i gamla stan. Den här gången planerade jag en ordentlig tur till dess storasyster på Matisa Iela 16. Det föll sig dock inte så, jag klämde in en snabb vända dit när jag hade en halvtimme att döda. Den ligger en bit bort så jag hann bara roffa åt mig 10 nystan av garnet Quito och sen hann jag inte dit igen.
Tanken är att jag ska sno ihop en Ten of Hearts Cardigan framöver. Om garnet räcker, annars får det bli något annat fint. Då det är ett franskt garn var det inte så billigt som de inhemska, tror jag betalade 3:40 euro per nystan på 50 gram. Det är alpacka och ull och färgen är helt underbar.
I ett besök i Riga ingår en tur till Centrāltirgus, Där finns det hur mycket som helst av mat, kläder, skor m m. Det är väl inte så mycket för mig att köpa där med det är kul att titta. Det säljs också mycket stickat, såklart.Vantar, sockor m m i långa rader. Dessutom är det några få stånd med garn.
Som vanligt i Riga har de ingen info om masktäthet och därför vågade jag inte slå till på några större mängder. Ett kilo av fint ullgarn som jag uppskattar till grovlek sport för 15 euro är såklart lockande men jag nöjde mig med tre härvor på 100 gram var för 6 euro totalt. Det var det enda garn jag köpte utan att ha en direkt plan men jag tänker att de kan få bli lettiska vantar i höst.
Här köper man hela kilon, ynka 15 euro för ett.
De härvor som fick följa med hem.
Nu kommer här mina inköp från Riga, del 1.
Första kvällen när vi skulle till Rimi i Gallerija Centrs såg jag den här skylten. Illustrationen och att jag vet att dzija betyder garn fick mig såklart att gå ned i den anonyma källaren.
Det var ingen stor butik och som vanligt i östeuropa mycket akryl men en del fint fanns det. Priserna är lite lägre än i Sverige på det importerade men som vanligt var det lettiska ullgarnet väldigt billigt. 2:85 euro för 100 gram för härvorna nedan. Tyvärr fanns det bara de som är på bild och jag ville ha flera av någon färg, så jag köpte finfina knappar i stället. Som om det ena skulle utesluta det andra 😉
Jag var i Riga med vänner i mars men den här gången åkte jag med mamma. Då hon var gift med en lett, som var född i Riga, i 30 år har hon varit där väldigt många gånger och sett staden utvecklas sedan mitten av 80-talet (då fanns det inga restauranger och EN butik). Det var intressant att få fler perspektiv på staden än vad jag fått de andra gånger jag varit där. Jag kunde i gengäld visa lite café- och restaurangliv från mycket modern tid, även om såna ställen mest besöks av turister och den välbeställda gräddan av rigabor.
Jag hittade ännu mer garn nu när jag fick chansen att kolla ordentligt och eftersom det här mest är en stickblogg är de värda egna inlägg. Det här visar dock det vi gjorde mest; gled runt och njöt.
Nu är jag och allt mitt nya garn på väg hem. Jag kan knappt vänta tills jag får sätta stickorna i det här. Många av nystanen är på 100 gram så berget ser mindre ut än vad det faktiskt är.
Jag berättar mer om garnerna i veckan.
Efter att kursen på HV Skola avslutades tidig vår ville jag sticka helt kravlöst och bara åt mig själv ett tag. Att inte ha press betyder inte att vara utan mål och visioner och när jag bestämde mig för att åka till Unwind i Brighton tog planerna tydlig form.
Planen är ett plagg per månad och de ska kunna användas (åtminstone kvällstid) sommartid. Med Brighton som inspiration. Två av tre är redan klara så det går som på räls.
April : Kortärmad 40-talskofta
Maj: Kortärmad kofta i bomull
Juni: Sjömansinspirerad topp (ej påbörjad)
Eftersom jag ligger bra till tidsmässigt och har mängder av mönster, garn och inspiration sticker jag mellan med annat.
Idag åker jag dessutom till Riga och där lär det bli mer garn. Jag har packat resväskan lättare än någonsin, för att ge utrymme åt inköp. Med på resan är det här projektet Henrietta Maria Cardigan.
Jag älskar ull, både att ha på mig och att sticka av det, men det är svåranvänt på sommaren.Bomull är trist att sticka i,trådarna delar sig och det blir ingen riktig stadga. Nu gav jag det ändå en chans så att jag kan få ha stickat året runt.
Jag är nöjd och jag tror att mosstickningen på ok och ärmar räddar formen. Modellen heter Dorchester och jag har använt Mandarin Medi i färgen Jade från Sandnes, köpt på förträffliga Ekens Garn. 6 nystan gick det åt till storlek 38.
SaraOh! Vintage Knits 