Tack vare en bråkig bronkit, som låst in mig hemma i en vecka, blev jag till slut klar med mina påskvantar.
Här har jag skrivit om mönstret och garnet. De var roliga att sticka men nu är jag less på mönstret.
Tack vare en bråkig bronkit, som låst in mig hemma i en vecka, blev jag till slut klar med mina påskvantar.
Här har jag skrivit om mönstret och garnet. De var roliga att sticka men nu är jag less på mönstret.
På torsdag åker jag och några KTH-kollegor på stickhelg i Edinburgh. Förutom det självklara ska vi promenera, kolla på stan, dricka öl, äta shortbread och babbla. Ja, allt det där är väl självklart.
Alla fyra har startat varsin sjal, Brill, som lämpar sig för ett sådant upplägg. Efter att spetskanten är klar är det bara rätstickning hela vägen.
Jag har varit hemma sjuk i bronkit alldeles för många dagar och är så less. Har i alla fall sällskap av bl a två kanariefågelungar och idag hjälpte den ena mig att klura på vantar i ullgarnet från Filtmakeriet i Kilafors.
Att vara sjuk ställer till det på många sätt så nu blir det inte så mycket skapat på ett tag. Blogginlägg blir det nog ändå eftersom jag nu köpt mig en ny USB-sladd och därmed kan slänga upp de gamla bilderna.
USB-sladden till kameran är borta så jag kan inte få över bilder till datorn. Det finns ett antal blogginlägg i teorin men de stoppas alltså av det. I väntan på att den dyker upp (lär inte hända, jag får skaffa ny) slänger jag in det här härliga från mobilkameran.
Idag var jag hos Gunnel Melchers som importerade shetlandsgarner på 80-talet. Hon har ett lager kvar som hon nu säljer ut. Det var mängder av härvor av Jamieson’s of Shetlands fingeringgarn. Det är ett av mina favoritgarner för fair isle och hon har många färger. Jag satte en gräns på 100 härvor (a 30 gram, så 3 kg totalt) och plockade ihop på känsla. Jag är mycket nöjd och känner mig stenrik. Ni kan inte ana hur det snurrar i huvudet av idéer nu.
I lördags startade jag en ny kofta, Vintage Twist. Mönstret är så fint och det är till och med värt att tvingas sticka i ett stycke nedtill. Dessutom är garnet Navia Duo en ny och väldigt trevlig bekantskap. Det kommer nog utvecklas till kärlek.
Att jag får tillfälle att använda min fyrkantiga stickor och mina nya legomarkörer gör inte saken sämre. Det här är njutning.
Jag bestämde mig för att jag behövde ett par Rune från boken Vantar för alla årstider som vårvantar. Då en uppskattad kollega skulle fylla år stickade jag ett par åt henne först.
Trevliga Ekens Garn (till salu, köp!) säljer garnet som använts i boken. Lanett heter det, från Sandnes.
Nu har jag startat det par som ska vara till mig själv, i påskgult. Blir man inte glad av dem, så säg?