Mitt i det lynniga aprilvädret blev min egen vårsol klar. Färgen är svår att återge på bild och den är mer lik ovan än på bilderna nedan men jag älskar den. Jag önskar jag bara kunde klä mig i sånt som gör mig glad.
Mönstret, Tambourine, var egentligen inte alls svårt men det krävde en planering för att få plupparna och knapphålen på rätt plats. Jag tycker att om knapphålen ska ha en exakt placering för att bli bra bör det också stå med i mönstret. Speciellt när de dessutom ska relatera till andra mönsterdetaljer. Jag är med andra ord inte helt nöjd med beskrivningen.
Jag stickade den i Knit by Numbers, ett väldigt mjukt merinogarn som jag köpte av en kompis som förköpt sig. Mjukheten, strukturen och färgen är underbar trots att jag annars föredrar riviga garner. Det sägs noppa mycket men det gör å andra sidan alla mjuka garner. Dessutom gled plupparna ut för att garnet är så mjukt. Jag fick sy lite på baksidan för att få dem att stanna på plats. Hur som helst förnöjer omväxling, speciellt när en producerar så mycket som jag gör.
Det är sannerligen vår nu och jag frossar i glada färger. Förutom att jag snart är klar med min ljusgula kofta gör jag ett till försök med det här tokturkosa garnet som jag köpt i Lettland. Det är egentligen inget fel på garnet utan det är bara lite fel grovlek för de mönster jag vill göra. Nu testar jag ett vintagemönster som legat på min önskelista i ett par år. Det är en kofta i ministorlek och då kan det funka att förstora den delvis genom att använda grövre garn än vad som är tänkt.
SaraOh! Vintage Knits 