För ett tag sen gick jag en sykurs på Folkuniversitetet, där jag sydde en topp (kommer i ett annat inlägg snart). Efter det har jag även fått ihop en cape efter ett nyutgivet vintagemönster.
Tyget är handvävd ull från Skottland, i tartanen Dundas. Och ja, den är fodrad. Den gör sig inte riktigt på bild och jag borde nog ha använt ett tjockare tyg men jag är nöjd som fått ihop något.
Jag har för övrigt aldrig varit så noga. Jag har tråcklat nästan varenda moment innan jag sytt på maskin.
Ibland gör jag små avstickare till broderi. Nu var det för att testa chicken scratch embroidery, även kallat amish embroidery. En använder rutigt, gingham, underlag och stygnen är väldigt enkla. Det finns såklart väldigt avancerade varianter men jag började med enklast möjliga. Nästa gång ska jag testa avvikande färg.
De här har jag kikat på länge men förutom att jag behövt prioritera annat har jag haft svårt att bestämma mig för vilken färg jag vill ha. Nu är det hemmasemester med regninslag och dessutom övertalade en vän mig att ta svartvita, så nu är de mina.
Jag promenerar i princip överallt, bl a jobbet tur och retur, och i alla väder. Vanliga gummistövlar är obekväma att gå i men de här är förhållandevis bra. Att de är stiliga är ett stort plus. Spats heter märket och de finns på flera ställen i Stockholm men även på nätet.
Det är nog bekant att jag älskar knappar. Efter att jag fått tips om en utförsäljning på Luntmakargatan 85 i Stockholm begav jag mig på fyndjakt efter jobbet igår. Alla knappar kostar en krona och det fick inte missas. Att en dessutom lägger knapparna i påse och räknar själv gör det så mycket lättare, i alla fall för en som inte är så förtjust i att besvära personalen.
76 stycken blev det och nu måste jag köpa en till knapplåda, kärt besvär.
I mitt loppisfynd för 50 kr och favoritskorna som är både ljuvliga och väldigt bekväma.
De här godbitarna har jag lagt beslag på. Oprovade innan köp men måtten stämde så bra att jag vågade chansa. De sitter helt perfekt och är helt enkelt menade för mig och min blivande kofta.
Ett bonus är märket – Doján!
De här är ju så fina … Om molnen på den ekonomiska himlen skingrar sig en aning ska jag gå in på Engströms trikåaffär och köpa.
Till slut är hon här, provdockan Lady Valet. Då den kostar på tok för mycket här i Sverige köpte jag från Singer Sewing Machines.
Jag har inte lärt mig ställa in mått ännu utan det får jag ta längre fram i vår när jag har mer tid. Fin är hon i alla fall. Jag kanske måste byta kläder på henne, lite väl likt ett spöke i den svarta.
I väntan på vårgarner kör jag det här.
I måndags när jag genade genom en HM-butik i stan gick jag samtidigt och funderade på hur jag skulle kunna använda en liten stickad accessoar jag har på attgöralistan. Jag tog inte riktigt notis om varorna i butiken då jag var fokuserad på att ta mig igenom men ändå råkade min blick falla på en blus som hängde där.
Den är perfekt för det jag klurade på och både färgen och den rundade kragen känns retro på rätt sätt. Det hela förstördes dock av den plastiga metallknappen i halsen, den passade inte in i helheten. Knappar har jag bytt förr så givetvis lät jag mig inte hindras av det.
Jag hade bara tänkt byta den enda fula, övriga var diskreta och helt okej, men när jag hittade fina knappar på Tygverket för tolv kronor totalt blev det byte av alla synliga knappar. Jag är mycket nöjd och ser fram emot att hitta på något där jag måste ha annat än träningskläder och morgonrock på mig.
(dåliga bilder, jag vet, det är ju aldrig ljust nu)
Före
Efter
SaraOh! Vintage Knits 