Ja, Silver Birch kallar jag den här koftan. Det är helt min egen design, även om jag inspirerats av ett mönsterfragment och gjort det till mitt eget.
Garnet är Highland Silk från Isager. Det är tyvärr utgånget, annars hade jag stickat fler plagg med det. Det är mjuk och väldigt lätt och smidigt.
Som det mesta jag skapar är den retro och andas 60-tal i modellen. En bra baskofta.
Jag har designat och stickat ett par tumvantar i Orkney Angora St Magnus DK, i ull/angora.
Ett litet testprojekt som blev halvbra. Snygga men för sladdriga. Färgkombinationen med grått och ljust salviagrönt är dock en av mina absoluta favoriter. Och garnet är fint, jag har även skrivit om det här.
Jag har ett nystan kvar av det går och en mindre mängd av det gröna. Det kommer bli något av det rätt snart.
Då jag hade garn över från min bohuskofta gjorde jag mig ett par matchande fingervantar. Jag tog min favoritdel av mönstret och satte på handryggen. Voila!
Här kommer en bildkavalkad på mitt senaste verk. Det är en kofta helt i egen design. Jag utgick från nystan jag köpt för att testa garnet Highland wool från Isager. Det är ett tunt garn som ändå har riktig ullkänsla och jag gillar verkligen det tunna och luftiga resultatet. För att utvecklas lite tog jag med ett antal kniviga moment; krage, stolpfickor, kanter och knapphål som är integrerade i framstyckena.
Jag ville få till lite mer effekt än vanliga ränder så därför gjorde jag ränderna på ärmarna hälften så smala som de på kroppen. Dessutom stickade jag dem i omvänd ordning bak och fram, vilket skapar ett avbrott i sidorna.
Här kommer ett nästan alldeles eget verk. Strukturen har jag tagit från en 1930-talströja men formen och kragen har jag konstruerat själv. Då den fina bruna färgen på garnet, Excelana 4 ply, och rutmönstret fick mig att tänka på choklad gav jag koftan namnet Milk Chocolate Cardigan.
Knapparna minns jag inte var de kommer ifrån men de känns jättebra på den här koftan.
För ett tag sen blev ett av mina bästa verk klart – slipovern Ritchie. Den är gjord åt en annan Ritchie (Richard) och helt efter hans mått. Fair isle-motivet hittade vi på ett gammalt mönster på nätet en själva konstruktionen har jag alltså hittat på helt själv. Jag blev faktiskt förvånad över hur bra den blev i passform. Innehavaren är också mycket nöjd så det är absolut ett av mina mest lyckade projekt.
Den är stickad i nio färger av mitt favoritgarn, Jamieson’s of Shetland Spindrift, och bara att välja färger var fantastiskt roligt.
För en månad sedan gjorde jag klart sjalen First Note till min styvmor Solvei. Hon ville ha en mjuk och mindre sjal att lägga runt halsen och när jag i somras hittade garnet Anzula Cloud hos Litet Nystan var det som gjort för henne. Det är fantastisk mjukt, i merino med inslag av kashmir och lite nylon.
Då det blev mycket garn kvar när sjalen var klar stickade jag även ett par matchande handledsvärmare efter eget huvud.
Med lediga dagar från jobbet blir det full produktion hemma hos mig. Har mycket kul på gång och det är bara att köra på. Min lista just nu:
Dessutom har jag gjort klart ett par halvvantar åt mamma, som hon fick i påskägg igår. Jag har utgått från Kites men bytt ut mönstret på. De är stickade i Jamieson’s of Shetland Spindrift, som så många andra av mina småprojekt.
ÄNTLIGEN är jag klar med min pilligaste och mest tids- och tålamodskrävande projekt någonsin. Tekniskt sett är jag inte så nöjd med resultatet men den är stilig och framför allt tog jag mig igenom. Den är inte så rymlig så jag kommer bära den uppknäppt. Då gör det också mindre att knappkanten är lite sladdrig.
Det är egen design som kom till när jag köpte garnet Excelite i Brighton sommaren 2014. Jag hittade inget mönster som passade garnet och då fick jag skapa ett eget.
Garnet är väldigt tunt och jag har stickat allt fram och tillbaka, även framstyckena i flerfärg. Knapparna hittade jag i en minibutik i en källare i en galler i Riga förra våren.
Många lärdomar och nio månader senare går jag nu vidare mot nya utmaningar.
Min styvmor Solvei uttryckte beundran för garnet jag använde till koftan Emelie. Då hon är frusen pratade vi om att jag ska göra handledsvärmare i fair isle till henne i höst. När jag hittade resterna av barnet från Emelie la skallen direkt ihop ett och ett och så slängde jag ihop de här på fri hand. De blev en aptitretare för kommande flerfärgade värmare.
Jag är nöjd med resultatet och Solvei blev glad och överraskad.
SaraOh! Vintage Knits 