Drömmen om Shetland

onslow3Då jag äntligen fick möjlighet att resa till Shetlandsöarna stickade jag en ny kofta i fair isle inför resan. Den tog mer än ett halvår då jag gjorde om ett gammalt mönster och fick räkna om alla mått. Jag har använt Jamieson’s of Shetland Spindrift och de flesta färger är från mitt vintagelager.

Jag älskar den, nog mitt finaste verk hittills. Värd alla omstickningar. Jag har säkert stickat varje del åtminstone två gånger.

 

 

Annons

Rart norskt

damejakke4Även om jag knappt bloggar längre vill jag ändå visa mina större avslutade projekt. Det här är en kofta med det spännande namnet Damjakke 45b från Rauma. Det är ett gammalt mönster som nu är återutgivet.

Den är stickad i finull som också är från Rauma. Knapparna hittade jag på Söders tyger och då jag fick en över gjorde jag mig även en ring.

Det var ett pilligt projekt det hela. Själva stickningen av de större delarna var relativt snabbt avklarat men det var mycket jobb med kanter och annat. Den är för övrigt stickad runt och sen uppklippt fram, förutom runt halsen där jag valde att sticka fram och tillbaka, även om beskrivningen är gjord för att sticka runt även där.

Bortglömd kofta

ebony1Den här koftan har varit klar ett tag men jag har helt glömt att blogga om den. Kanske blev det så för att jag använder den så mycket att den redan känns som en gammal vän i garderoben.

Den är tunn men ändå varm och passar till det mesta. Dessutom är färgen superfin. Blekt gråblå.

Mönstret heter Ebony Cardigan och kommer från Helga Isagers häfte Amimono the Artisan. Jag har stickat med det föreslagna garnet – Alpaca 2 från Isager. Det är 50 % alpacka och 50 % ull, så både mjukt men håller formen.

 

Fair isle-armar

fc1Jag har stickat ännu ett par Fair Isle Cuffs. Ett roligt gratismönster med en bitter eftersmak i form av mängder av trådar att fästa. Det är dock värt det, de är fina och varma.

Som vanligt har jag naggat av mitt lager av shetlandsgarner och använt både Jamieson’s of Shetland Spindrift och Jamieson & Smith Jumperweight.

Det är nästan så att de är för färgglada för mig, hur nu det är möjligt.

 

Sykurs

camber1-instaJag har som sagt börjat sy lite igen. När jag var yngre sydde jag glatt och utan oro en i takt med att kraven på resultat och passform ökat har självförtroendet minskat. För några veckor sedan gick jag därför en kurs i klädsömnad på Folkuniversitetet. Det var tre hela söndagar och en hade med sig ett projekt som en jobbade på under handledning. Bra upplägg och bara 7 deltagare så det var lätt att få hjälp och stöd.

Jag klämde ur mig Camber top, från Merchant & Mills i ett silke tweed-tyg jag köpt från Fabric Godmother.

 

Jag har sytt!

cape2För ett tag sen gick jag en sykurs på Folkuniversitetet, där jag sydde en topp (kommer i ett annat inlägg snart). Efter det har jag även fått ihop en cape efter ett nyutgivet vintagemönster.

Tyget är handvävd ull från Skottland, i tartanen Dundas. Och ja, den är fodrad. Den gör sig inte riktigt på bild och jag borde nog ha använt ett tjockare tyg men jag är nöjd som fått ihop något.

Jag har för övrigt aldrig varit så noga. Jag har tråcklat nästan varenda moment innan jag sytt på maskin.

cape1

 

Och så vantar i angora

diamond3Jag har designat och stickat ett par tumvantar i Orkney Angora St Magnus DK, i ull/angora.

Ett litet testprojekt som blev halvbra. Snygga men för sladdriga. Färgkombinationen med grått och ljust salviagrönt är dock en av mina absoluta favoriter. Och garnet är fint, jag har även skrivit om det här.

Jag har ett nystan kvar av det går och en mindre mängd av det gröna. Det kommer bli något av det rätt snart.