Vissa projekt får ta lång tid. Som den här västen jag startade i vintras, gjorde klart i början av juli men inte lyckades fotografera förrän i början av augusti. Jag har nog inga kläder att till nu ändå, om jag inte missminner mig.

Jag är älskar mönstret och färgerna men är inte så nöjd med formen. Kanske är det en fråga om att ha den till rätt plagg, det återstår att se.

Mönstret kommer från ett gammalt stickhäfte, Kajsas stickbok, och garnet är Sarah från Permin. Knapparna köpte jag ett helt rör av när Mattssons band stängde sin butik.

Annons

Löften

Här är vantarna Löftet som kommer från min kompis Majas bok Trettiofem vantar.

Jag valde att sticka dem för att mönstret passar ihop med garnet Sarah som jag köpte enbart för att det är min namne (nästan). Garnet är dessutom tunnare än fingering och jag håller alltid utkik efter såna för att testa till vintagestickning. Det visade sig vara så pass trevligt att sticka med att jag nu beställt mer till en väst.

Tivoli var det här

Jag har fått teststicka barntröjan Karusellita åt Kristin Blom. Jag stickade storlek 2 år men garnet jag använde, Sterk från Du store alpacka, ger högre masktäthet så den blev lite mindre. Vilket var meningen då en 15-månaders tjej skulle få den.

Det var skojig stickning men jag hade problem med oket då garnet var så mjukt och gled iväg. Till slut blev det bra i alla fall och barnets mor älskar den.

Lite lyx åt mor

Det här setet stickade jag till min mamma. Jag hittade mönstret till fantastiska Midwinter neckwarmer och tog ut en bit av det och konstruerade ett par matchande handledsvärmare.

Garnet jag har använt heter True Woolberry, i ull och silke, och är färgat av Moods of Colors.

Mor blev glad men har nog inte kunnat använda något av det ännu i värmen.

Fair isle-armar

Jag har stickat ännu ett par Fair Isle Cuffs. Ett roligt gratismönster med en bitter eftersmak i form av mängder av trådar att fästa. Det är dock värt det, de är fina och varma.

Som vanligt har jag naggat av mitt lager av shetlandsgarner och använt både Jamieson’s of Shetland Spindrift och Jamieson & Smith Jumperweight.

Det är nästan så att de är för färgglada för mig, hur nu det är möjligt.

 

Norskt och shetländskt

Den här skönheten blev jag klar med härom dagen. Jag har hållit på med den sedan i april men sen gick stickan av och  jag fick vänta fem veckor innan jag hade en ny.

Mönstret, Koselig kofte, hittade jag i facebookgruppen Koftegruppa för ganska längesen men det var inte förrän jag hittade ett tretrådigt garn från Jamieson’s of Shetland i Gunnel Melchers lager som det blev något av det.

I beskrivningen stickas den helt rakt och runt och klipps sen upp både fram, i hals och vid ärmhål. Jag tycker dock det är mycket roligare att sticka fram och tillbaka så jag räknade om det.

Jag minns inte varifrån jag fått knapparna men jag tror att även de är rätt gamla, precis som mönstret och garnet.

Den är väldigt varm och tjock och får bli mer av en jacka än en kofta. Det är tveksamt om den ens får plats under någon av mina jackor. Men fin är den!

Det bästa till den bästa

 

För ett tag sen blev ett av mina bästa verk klart – slipovern Ritchie. Den är gjord åt en annan Ritchie (Richard) och helt efter hans mått. Fair isle-motivet hittade vi på ett gammalt mönster på nätet en själva konstruktionen har jag alltså hittat på helt själv. Jag blev faktiskt förvånad över hur bra den blev i passform. Innehavaren är också mycket nöjd så det är absolut ett av mina mest lyckade projekt.

Den är stickad i nio färger av mitt favoritgarn, Jamieson’s of Shetland Spindrift, och bara att välja färger var fantastiskt roligt.

 

 

Det vackraste mönstret

Oddvars peneste kofta, från Kofteboken, måste ha det finaste mönstret jag någonsin sett. Det är alltså ett gammalt mönster men har getts ut i bokform i nutid. Säkerligen med fler storlekar och bättre beskrivning.

Jag använde Ullcentrums 2-trådiga eftersom jag hade det på lager. Det är lite för …  hur jag ska jag förklara … fluffigt och mesigt för min smak och gav lite dålig resår. Men koftan är fin ändå och den blå färgen är underbar.

Knapparna köpte jag från Frankrike, via Etsy, och de är av glas och från 1930-talet.

 

Glittriga drakar

I december var jag bjuden på 50-årskalas och jag bestämde mig för att sticka ett par halvvantar med metallicglitter. Mönstret heter Kites och då det är ett alldeles utmärkt mönster var det lätt att ta till det igen.

Ullgarnet jag använde var Jamieson’s of Shetland Spindrift och glittret bestod av just garnet Glittra från Järbo i färgen Koppar (det är mer rosa än så).

Det var lite halvknepigt att sticka med glittergarnet då det delade sig och inte smälter ihop lika bra med övriga trådar som shetlandsull gör. Resultatet blev dock fint och 50-åringen blev glad.

Små blomster

När jag reste bort över helgen som var behövde jag ett litet projekt som var smidigt att ta med. Då jag förälskat mig i ett mönster och jag har mängder med passande shetlandsgarn var valet rätt givet.

De var mycket skojiga att sticka, har perfekt passform och är grymt fina. Jag är mycket nöjd och det lär bli fler såna här framöver. Klurar redan på ett par grå.

Det gick bara åt 25 gram totalt av garnerna. Enligt mönstret tar huvudfärgen 20 gram och det kan nog stämma rätt bra.

Nu får de nog mest hänga på väggen ett tag, även om det fortfarande är rätt kallt tidiga morgnar när jag promenerar till jobbet.