Då jag äntligen fick möjlighet att resa till Shetlandsöarna stickade jag en ny kofta i fair isle inför resan. Den tog mer än ett halvår då jag gjorde om ett gammalt mönster och fick räkna om alla mått. Jag har använt Jamieson’s of Shetland Spindrift och de flesta färger är från mitt vintagelager.
Jag älskar den, nog mitt finaste verk hittills. Värd alla omstickningar. Jag har säkert stickat varje del åtminstone två gånger.
Jag hittade ett skojigt gratismönster på Ravelry – Drinker’s mitts. Med alla mina färger av Jamieson’s of Shetland spindrift var det bara att sätta igång. Jag gjorde om till vanlig resår och färre maskor men i övrigt följde jag mönstret.
Igår anlände min nya kamera, en Panasonic Lumix DMC-TZ70, så jag fick tillfälle att testa den på de här vantarna.
När jag reste bort över helgen som var behövde jag ett litet projekt som var smidigt att ta med. Då jag förälskat mig i ett mönster och jag har mängder med passande shetlandsgarn var valet rätt givet.
De var mycket skojiga att sticka, har perfekt passform och är grymt fina. Jag är mycket nöjd och det lär bli fler såna här framöver. Klurar redan på ett par grå.
Det gick bara åt 25 gram totalt av garnerna. Enligt mönstret tar huvudfärgen 20 gram och det kan nog stämma rätt bra.
Nu får de nog mest hänga på väggen ett tag, även om det fortfarande är rätt kallt tidiga morgnar när jag promenerar till jobbet.
Med lediga dagar från jobbet blir det full produktion hemma hos mig. Har mycket kul på gång och det är bara att köra på. Min lista just nu:
Dessutom har jag gjort klart ett par halvvantar åt mamma, som hon fick i påskägg igår. Jag har utgått från Kites men bytt ut mönstret på. De är stickade i Jamieson’s of Shetland Spindrift, som så många andra av mina småprojekt.
Nu är höstens och vinterns stora projekt klart. Det har varit en stor utmaning och det är såklart långt ifrån perfekt men ibland får en nöja sig och gå vidare. Jag tycker i alla fall att det är något av det finaste jag stickat och jag känner mig stolt.
Mönstret är från 1940-talet och brittiskt men med norsk inspiration. Namnet Christiana är säkert en felskrivning av Christiania och det är en karta med över Norge. Jag fick det från en instagramföljare i Australien, Mary O’Reilly.
Många vintagemönster finns bara i en (oftast minimal) storlek och det är här var inget undantag, så jag har tvingats räkna om och sticka om det mesta. Dessutom var bakstycket inte beskrivet och det fanns heller ingen bild på det, så det har jag hittat på själv.
Garnerna jag har använt är Jamieson & Smith jumperweight till bakgrundsfärgen och övriga färger är i Jamieson’s of Shetland spindrift.
Den här mössan heter Binsoe och kommer från boken Toasty Volume 2 av Rachel Coopey. Jag använde Jamieson’s of Shetland Spindrift, eftersom jag har så mycket av det, men det passar inte jättebra till mönstret. Fel masktäthet och så blev mössan inte så smidig och följsam. Resårer t ex är inte toppen i det garnet. Dock är det fantastiskt för flerfärgsmönster. Dessutom kommer mottagaren (som valt färgerna själv) inte behöva frysa då den är väldigt varm.
Mössan var i alla fall jättekul att sticka och jag ska definitivt testa fler från boken. Jag funderar t ex på Hartwith i mintgrönt Excelana.
Min höst har börjat och med den ett inplanerat fokus på fair isle. Håller dock på med lite annat också och så dök det upp möjlighet att sticka åt syriska flyktingar och det kunde jag inte motstå. Allt det här är på mina stickor/nålar just nu:
Det stora fair isle-äventyret börjar nå sitt slut. Jag markerade 95 % på Ravelry idag men jag har kommit längre än så. Det är mitt mest tidskrävande projekt någonsin men också ett av de skojigaste. De hundratals trådar jag behövt fästa undantagna.
SaraOh! Vintage Knits 