Ja, Silver Birch kallar jag den här koftan. Det är helt min egen design, även om jag inspirerats av ett mönsterfragment och gjort det till mitt eget.
Garnet är Highland Silk från Isager. Det är tyvärr utgånget, annars hade jag stickat fler plagg med det. Det är mjuk och väldigt lätt och smidigt.
Som det mesta jag skapar är den retro och andas 60-tal i modellen. En bra baskofta.
Jag har stickat en kofta helt i mohair. Det trodde jag inte skulle ske igen efter 80-talet. Det dök upp fler och fler fina koftor och mönster och plötsligt satt jag där och började samla ihop olika garner till koftan Sorbet.
Garnerna jag har använt är:
Sand och turkos – 7oczek SilkMohair Lace
Mint – handfärgad mohair/silke av för mig okänt ursprung
Rosa och grön – Lana Grossa Silkhair
Knapparna hade jag hemma i min samling och jag minns inte var jag köpt dem.
Jag sitter på tåg när jag skriver det här. Ska hälsa på min far och styvmor över helgen. Det skumpar och är trångt men det är bara knappt två timmar kvar.
Den här sköningen stickade jag klart innan sommaren. Sen kom värmeböljan så den sitter fortfarande kvar på provdockan. Jag längtar både efter svalka och att kunna använda den.
Mönstret är ett gammalt (troligtvis 40-tal), Bestway 2003, som jag har justerat för att passa mig. Axlarna blev för breda, vilket gör att jag mest tror på 40-tal, men den blir användbar ändå. Och färgen är helt underbar.
Garnet är Supersoft Lambswool 4 Ply från JC Rennie, som jag köpte i Skottland förra året.
Även om jag knappt bloggar längre vill jag ändå visa mina större avslutade projekt. Det här är en kofta med det spännande namnet Damjakke 45b från Rauma. Det är ett gammalt mönster som nu är återutgivet.
Den är stickad i finull som också är från Rauma. Knapparna hittade jag på Söders tyger och då jag fick en över gjorde jag mig även en ring.
Det var ett pilligt projekt det hela. Själva stickningen av de större delarna var relativt snabbt avklarat men det var mycket jobb med kanter och annat. Den är för övrigt stickad runt och sen uppklippt fram, förutom runt halsen där jag valde att sticka fram och tillbaka, även om beskrivningen är gjord för att sticka runt även där.
Här kommer en bildkavalkad på mitt senaste verk. Det är en kofta helt i egen design. Jag utgick från nystan jag köpt för att testa garnet Highland wool från Isager. Det är ett tunt garn som ändå har riktig ullkänsla och jag gillar verkligen det tunna och luftiga resultatet. För att utvecklas lite tog jag med ett antal kniviga moment; krage, stolpfickor, kanter och knapphål som är integrerade i framstyckena.
Jag ville få till lite mer effekt än vanliga ränder så därför gjorde jag ränderna på ärmarna hälften så smala som de på kroppen. Dessutom stickade jag dem i omvänd ordning bak och fram, vilket skapar ett avbrott i sidorna.
Mitt stora semesterprojekt, bohuskoftan Röda randen, är klar. Det var ett speciellt projekt och framstycken var väldigt roliga att sticka. Jag är sugen på att göra en kortare version i annat garn och andra färger.
Det finns inte mycket att säga om den, bilderna får tala för sig själva, mer än att den är varm och mysig att ha på sig.
Paket med mönster och garn finns hos Angoragarnet och hos Bohusläns museum går det att läsa mer om bakgrunden till bohusstickning.
Den här sommaren blir det inga reseäventyr eller liknande utan jag ska i princip vara hemma hela tiden, förutom ett sedvanligt besök i Hälsingland.
Då jag dessutom har tandoperation på gång och på grund av att jag inte vetat när nästa steg sker har jag inte kunnat planera semestern alls.
Därför bestämde jag mig för att beställa kit till mitt drömprojekt – en bohuskofta. Min favorit har alltid varit Röda randen. Dels för att den inte har angora (som är fint men som kliar i näsan) och dels för att den känns mest vintage. Och så den röda randen såklart, den är helt underbar.
Garnet är handfärgad lammull och efter provlappar har jag börjat sticka med stickor 2 respektive 2,25 mm. Pilligt men inte värre än en del av mina andra tunna koftor.
Ja, nu är jag igång!
Den här skönheten blev jag klar med härom dagen. Jag har hållit på med den sedan i april men sen gick stickan av och jag fick vänta fem veckor innan jag hade en ny.
Mönstret, Koselig kofte, hittade jag i facebookgruppen Koftegruppa för ganska längesen men det var inte förrän jag hittade ett tretrådigt garn från Jamieson’s of Shetland i Gunnel Melchers lager som det blev något av det.
I beskrivningen stickas den helt rakt och runt och klipps sen upp både fram, i hals och vid ärmhål. Jag tycker dock det är mycket roligare att sticka fram och tillbaka så jag räknade om det.
Jag minns inte varifrån jag fått knapparna men jag tror att även de är rätt gamla, precis som mönstret och garnet.
Den är väldigt varm och tjock och får bli mer av en jacka än en kofta. Det är tveksamt om den ens får plats under någon av mina jackor. Men fin är den!
Här kommer ett nästan alldeles eget verk. Strukturen har jag tagit från en 1930-talströja men formen och kragen har jag konstruerat själv. Då den fina bruna färgen på garnet, Excelana 4 ply, och rutmönstret fick mig att tänka på choklad gav jag koftan namnet Milk Chocolate Cardigan.
Knapparna minns jag inte var de kommer ifrån men de känns jättebra på den här koftan.
… jag heller men här är min senaste kofta som är fin i verkligheten (den med). Jag blev tvungen att ta till en svart klänning under för att spetsmönstret skulle suynas men det gjorde bilden sämre. Nåja, den syns i alla fall.
Koftan heter Blaer och är stickad i det isländska garnet Einband, som jag köpte när jag var i Reykjavik i oktober. Ett tunt garn men det tog ändå ingen evighet att sticka då jag använde stickor 3,5.
Den var lättstickad men lite tjatig på raksträckorna. Nu återstår att se hur lättanvänd den är.
SaraOh! Vintage Knits 