Ett par som present

Jag har stickat ett antal småprojekt av det ljusgula Knit by Numbers DK jag haft över. Här är ännu ett, ett par Pt Reyes mitts till min vän Tintin. Hon fick dem när hon fyllde år och hon blev väldigt glad.

En ny liten vän

I juli får jag en ny kompis då min kompis Frida ska få barn. Det är såklart ett ypperligt tillfälle att bli av med restgarner så jag slog till på Simple Lace Baby Bonnet i Knit by Numbers DK i nyansen KBN54. Mjuk merinoull som inte kliar.

Jag är nöjd, den blivande modern är nöjd och jag hoppas den kommer passa den lilla.

Annons

Glittriga drakar

I december var jag bjuden på 50-årskalas och jag bestämde mig för att sticka ett par halvvantar med metallicglitter. Mönstret heter Kites och då det är ett alldeles utmärkt mönster var det lätt att ta till det igen.

Ullgarnet jag använde var Jamieson’s of Shetland Spindrift och glittret bestod av just garnet Glittra från Järbo i färgen Koppar (det är mer rosa än så).

Det var lite halvknepigt att sticka med glittergarnet då det delade sig och inte smälter ihop lika bra med övriga trådar som shetlandsull gör. Resultatet blev dock fint och 50-åringen blev glad.

Pappastrumpor

Jag körde en repris på Syncopation socks eftersom mönstret var så kul att sticka att inte ens socka nummer två var trist. Dessutom hittade jag Socks Yeah hos Makeri 14 i perfekt färg till pappa. De här var lika roliga och stiliga som förra paret. Det bästa var att pappa verkligen gillar dem.

 

 

Påskpynt

Med lediga dagar från jobbet blir det full produktion hemma hos mig. Har mycket kul på gång och det är bara att köra på. Min lista just nu:

• Koftan Tambourine i passande gult för högtiden
• Sockor i sockgarn jag velat testa länge
• Ett gäng örhängen och ringar
• Förberedelser inför en teststickning jag ska göra i april

Dessutom har jag gjort klart ett par halvvantar åt mamma, som hon fick i påskägg igår. Jag har utgått från Kites men bytt ut mönstret på. De är stickade i Jamieson’s of Shetland Spindrift, som så många andra av mina småprojekt.

 

Finstrumpor

De här flotta rackarna fick min bror i födelsedagspresent idag. Syncopation socks var trivsam stickning och jag är nöjd med resultatet. Garnet köpte jag hos Wolle Rödel när vi var i Mainz i Tyskland i höstas. Det kan nog bli fler exemplar av de här framöver.

 

Ännu mer hallon

Min styvmor Solvei uttryckte beundran för garnet jag använde till koftan Emelie. Då hon är frusen pratade vi om att jag ska göra handledsvärmare i fair isle till henne i höst. När jag hittade resterna av barnet från Emelie la skallen direkt ihop ett och ett och så slängde jag ihop de här på fri hand. De blev en aptitretare för kommande flerfärgade värmare.

Jag är nöjd med resultatet och Solvei blev glad och överraskad.

Vantar åt mor

Nu har jag till slut stickat lettiska vantar. Alla mönsterdelar finns med i en bok jag lånat min mamma Kerstin men min komposition och färgval är min egen tolkning.

Min fina mammas man, och därmed min styvfar, var från Riga. Det lettiska fanns med som en röd tråd i det mesta under de 30 år de fick tillsammans. Allt från resor dit och tidningen Brīvā Latvija i brevlådan till släktingar på besök. Karlis skrev dessutom spännande böcker med inspiration av sin flykt därifrån och hur det påverkade tiden i Sverige.

För ett år sen reste jag och mamma till Riga tillsammans och det var mycket fina dagar. Nu ville jag visa min tacksamhet och kärlek genom att sammanföra flera delar av hennes liv till ett par vantar. Garnet köpte jag dessutom där och det är från Hobbywool och Tines.

Rune med uppföljare

Jag bestämde mig för att jag behövde ett par Rune från boken Vantar för alla årstider som vårvantar. Då en uppskattad kollega skulle fylla år stickade jag ett par åt henne först.

Trevliga Ekens Garn (till salu, köp!) säljer garnet som använts i boken. Lanett heter det, från Sandnes.

Nu har jag startat det par som ska vara till mig själv, i påskgult. Blir man inte glad av dem, så säg?

Mias Mariner’s Mitts

Min vän Mia blev förtjust i ett par vantar i Knit Now, som jag hade med mig när vi var i Berlin tidigare i höstas.De var riktigt kul att sticka och vissa flätor var så pilliga att jag fick ta till tandpetare som sticka. Rolig omväxling till alla mina koftor.

Då hon är känslig mot ull fick det bli merino, rättare sagt Merino Soft från Viking of Norway. Flätstickning gör sig dessutom bra i merino så resultatet blev riktigt bra.

Jag hoppas hon också kommer tycka det.