I våras gjorde jag klar den här raringen. Jag har inte använt den ännu eftersom det varit för varmt men jag tror jag älskar den ändå. Mönstret är Sif från danska G-uld som också har garner jag är väldigt nyfiken på. Jag valde dock att köpa annan ull från Danmark, från Sanne Fjalland.
Både mönstret och garnet är underbara och rekommenderas å det varmaste. Jag är sugen på att testa att använda mönstret till en helt annan typ av garn men de tankarna får jag berätta mer om längre fram.
Jag har stickat en underbar tröja som jag är så nöjd med. Poet heter den och mönstret kommer från Laine Magazine. Den var ingen vacker syn under arbetets gång men efter blockning blev den jättebra. Det här blir en favorit.
Den är stickad i finska garnet Tukuwool i nyansen Lehto. Garnet köpte jag i fina lilla butiken Makeri 14.
Jag har fått teststicka barntröjan Karusellita åt Kristin Blom. Jag stickade storlek 2 år men garnet jag använde, Sterk från Du store alpacka, ger högre masktäthet så den blev lite mindre. Vilket var meningen då en 15-månaders tjej skulle få den.
Det var skojig stickning men jag hade problem med oket då garnet var så mjukt och gled iväg. Till slut blev det bra i alla fall och barnets mor älskar den.
För ett tag sen blev ett av mina bästa verk klart – slipovern Ritchie. Den är gjord åt en annan Ritchie (Richard) och helt efter hans mått. Fair isle-motivet hittade vi på ett gammalt mönster på nätet en själva konstruktionen har jag alltså hittat på helt själv. Jag blev faktiskt förvånad över hur bra den blev i passform. Innehavaren är också mycket nöjd så det är absolut ett av mina mest lyckade projekt.
Den är stickad i nio färger av mitt favoritgarn, Jamieson’s of Shetland Spindrift, och bara att välja färger var fantastiskt roligt.
Ibland är det bra att sträcka sig utanför det en vanligtvis väljer att göra. Som att sticka en tröja i isländskt garn med grova stickor. Det var första gången jag testade Létt-Lopi men jag har stickat i liknande garner förut. Tyvärr är det inte riktigt i min smak, förutom att det är för grovt så är det för löst och skört för mitt handlag. Färgerna är dock vackra och jag valde att gå loss lite i det här projektet.
Jag är heller inte helt nöjd med resultatet men det handlar bara om tycke och smak. Glest stickat med flera färger är väl inget jag uppskattar egentligen. Mönstret är det alltså absolut inget fel på, Stopover av Mary Jane Mucklestone kan jag rekommendera åt alla som vill sticka sig en tröja och vill ha en tydlig beskrivning och ett snabbt resultat.
Idag tog jag tag i den igen. Tröjan som ska bli klar under juni månad. Själva stickningen är väl inte så lajbans. Slätstickad marinblå bomull matar inte direkt min textila passion. Men jag tror den kan bli användbar som plagg, förutsatt att den blir som jag tänkt mig. Jag har ett grundmönster som jag förändrar en hel del så jag är inte så säker på utgången.
Stora trubblet nu är att rita en svala som inte tar över hela tröjan men som samtidigt blir stor nog så man ser vad den föreställer. Helst bör den bli snygg också. Jag är inte där ännu.
Det tog några veckor men här är i alla fall det sista inlägget om Riga för den här gången. Om det bästa stället. Tines säljer mest stickade plagg; tröjor, koftor, vantar m m. Men precis som Hobbywool säljer de ett eget garn till mycket bra pris. Ett nystan är på 100 gram (350 meter) och kostar 2:70 euro. Jag uppskattar grovleken till sport (ca 24 m/10 cm) och det finns ganska många färger.
Jag köpte till tre plagg plus ett åt Maria.
Det här fina turkosa köpte jag även förra gången jag var där. Det blev en halsduk av det men den här gången ska det bli en kofta. Troligtvis ger jag mig på Susan Crawfords Agutter som jag velat sticka länge.
Det kommer bli ett sånt där plagg som man inte kan känna sig trött och glåmig i.
Basplagg behöver man också ha men det är synd att det är så trist att sticka i svart. Mörkgrått och melerat är lite roligare men en precis lika bra grund som svart. Tanken är en kofta som är rätt tajt, något i stil med Joan.
Sist men inte minst gick jag loss på orange. Fyra fina nystan räcker till Fair Isle Yoke och jag kommer mycket kvar av komplementfärgerna. De senare kan kombineras med andra lettiska garner och bli vantar m m.
Nu är den klar till slut, tröjan till Frida. Det är ett vintagemönster från favoritboken A Stitch in Time och heter där It Cannot Fail to Please. Garnet jag har använt är det föreslagna Cygnet Truly Wool Rich i färgen mauve.
Jag stickade resårkanterna i den minsta storleken och resten i mellanstorleken, för att få mer puff.
Det var ett mycket roligt nöjesprojekt och jag är så nöjd med resultatet. Tröjan och Frida är jättefina ihop (ja, var för sig också).
Broschen stickade jag som en bonus, går att ta av.
Nu har jag stickat ihop axlarna för första gången på ett plagg. Det blir så snyggt1 Der kommer bli min melodi framöver.
Man maskar aldrig av axlarna utan lägger rätsida mot rätsida på varsin sticka. Sen stickar man ihop från båda stickor och maskar samtidigt av med öhpt (den vanligaste avmaskningen).
Det
Även baksidan blir fin.
Jag har stickat massor senaste veckan men helt enkelt inte haft tid för att blogga. Senaste kurshelgen får jag skriva om imorgon.
I söndags gjorde jag klart The Jan Sweater från A Stitch in Time. Jag stickade den åt Majas Manufaktur som säljer garnet, Excelana. Jag har nu stickat en tröja och en kofta i det och det är en favorit. Att den sen finns i så fina färger gör inte saken sämre.
Eftersom jag vill få till det så fint som möjligt när det är en beställning var jag lite orolig för monteringen. Jag rådfrågade min lärare på kursen på HV Skola, Sanna, och hon föreslog att jag skulle virka fast ärmarna med smygmaskor och sy ihop resten med ”osynliga” (nåja) stygn. Sagt och gjort, det blev jättebra och Maja blev nöjd.
SaraOh! Vintage Knits 