Rhodos – stad och bad

Jag och  min fina vän Tintin har varit på Rhodos. Pilotstrejk på SAS höll på och att stoppa oss men ett antal timmar efter att vårt flyg egentligen skulle gått ringde Apollo och erbjöd oss plats på ett annat flyg. Vi kom fram ett dygn försent och osovna som vi var gick en stor del av ankomstdagen bort i dimma. Men sen blev allt härligt och bra. Jag har varit i Rhodos stad förut och gillar blandningen av badstrand och relativt stor stad. Modernt stadsliv, medeltida gammal stad och så rena charterkvarter – det är som att vandra mellan olika världar.

Något av det bästa staden har att erbjuda är skomakeriet Savvas Sandals. En riktig skomakare som förutom att sälja sandaler han redan tillverkat gärna gör ett par nya efter önskemål om färg, modell och bredd. Han tar inte mer betalt än för de färdiggjorda och han gör dem på ett par dagar. Jag beställde de här två paren:

Jag köpte även en väska, knappar och en fin vintagepåse som blir perfekt för stickprojekt:

Vi hann med bad, god mat och drinkar också. En lyckad semester!

 

Annons

Årets Hälsingland

Som slutkläm på semestern var jag hos min pappa i Söräng, Hälsingland. Vi var mest hemma i huset och trådgården vid forsen (se ovan) men gjorde även några kortare utflykter.

Vi började med att äta lunch i handelsträdgården och sen åkte vi till en fin loppis i Ismyra (bild till höger). Det var första besöket för oss alla och vi blev positivt överraskade. Den inryms i ett antal småhus och det var mysigt att gå runt och kika och plocka lite. Min favorit var nog inne i ”farmors hus”, framför allt köket med vedspis. Jag köpte bara en affisch men jag återvänder gärna nästa år.

Nästa dag åkte vi till skärgården, rättare sagt Skärså och restaurang Albertina. Där har de mycket god fisk och jag rekommenderar verkligen ett besök. Jag åt grillad fjällröding och sen såklart hälsingeostkaka till efterrätt. Alltid.

Sista dagen skulle vi leverera ovanåkersbröd till pappas kusin. Han och hans fru driver antikaffär på sin hälsingegård i Sörfly, så det lockade såklart att kika på.

De hade mycket fint men såklart i en helt annan prisklass än på loppisen. Jag föll för hattasken till vänster, så den fick komma med oss därifrån. Då jag inte ville ta med den på bussen hem sen får min pappa leverera den senare i höst och då planerar jag att ha den för att kunna ha mina mest inspirerande garner framme hela tiden.

 

Trimmed with roses – återkomsten

Semester – tiden när en tror att en ska hinna så mycket men hinner mindre än normalt, i alla fall vad gäller bloggande. Nu är jag tillbaka från resor och ska försöka plita ner lite närmaste tiden.

Först och främst måste jag visa mitt senast färdigställda projekt, Trimmed with roses twinset cardigan. Den blev klar innan jag reste till Kroatien men jag hann inte fixa med bilder då.

Det är ett gammalt mönster som Susan Crawford har uppdaterat för att bättre passa vår tid. Jättefin kofta och bra mönster men jag tror att den hade passat mig bättre om jag i stället använt originalbeskrivningen från 1950. Trots att jag tog en mindre storlek än vad jag normalt gör blev den för bred, både över axlar och kropp. Den är ändå väldigt söt och något att krypa in i vinter.

Jag har använt mestadels Jamieson’s of Shetland Spindrift men till rosorna även lite från Jamieson & Smith. De fina vintageknapparna köpte jag av Knapplådan på en vintagemarknad på Wenngarn i våras.

Storrensning

Den här långhelgen består nästan bara av rensning, röjning, sortering och alla andra verb som passar in när man försöker få till den fysiska tillvaron. Jag ska dessutom göra om sovrummet till ateljé och vill därför ha mer plats för maskiner och textila artiklar. Med dammskyddet över mun och näsa tog jag mig an byrålådor och garderob idag. Det blev några nostalgiska pauser, trots att jag inte ens brukar spara särskilt mycket.

Kritorna här bredvid är pastellkritor som jag helt hade glömt bort att jag har. De är gamla och idag är de nog snyggare än vad de är bra, så de blir nog inramade i någon form framöver.

Här är en låda där farmor hade lite broderinålar och stramalj (mer om alla broderigarner i inlägg längre fram).

I lådan låg även det här fina kortet.

Sladdlöst

USB-sladden till kameran är borta så jag kan inte få över bilder till datorn. Det finns ett antal blogginlägg i teorin men de stoppas alltså av det. I väntan på att den dyker upp (lär inte hända, jag får skaffa ny) slänger jag in det här härliga från mobilkameran.

Idag var jag hos Gunnel Melchers som importerade shetlandsgarner på 80-talet. Hon har ett lager kvar som hon nu säljer ut. Det var mängder av härvor av Jamieson’s of Shetlands fingeringgarn. Det är ett av mina favoritgarner för fair isle och hon har många färger. Jag satte en gräns på 100 härvor (a 30 gram, så 3 kg totalt) och plockade ihop på känsla. Jag är mycket nöjd och känner mig stenrik. Ni kan inte ana hur det snurrar i huvudet av idéer nu.

Nu är jag i mål

Här är den till slut. Min första kofta helt i fair isle. Ett fantastiskt roligt mönster och en väldigt stor mängd trådar att fästa. Trots att det är ett 75 år (gissningsvis) gammalt mönster är det väldigt tydligt och lätt att följa. Jag kan verkligen rekommendera det!

Mönstret heter Fair Isle Cardigan och garnet jag har använt är fem färger av Jamieson’s Shetland Spindrift. Jag köpte det på Loop i London i somras men det finns lite här och var på nätet.

Jag har inte använt den ännu utan väntar på rätt tillfälle, troligtvis blir det i helgen när jag har kurs på HV.

    
    

Snart är äventyret över

Det stora fair isle-äventyret börjar nå sitt slut. Jag markerade 95 % på Ravelry idag men jag har kommit längre än så. Det är mitt mest tidskrävande projekt någonsin men också ett av de skojigaste. De hundratals trådar jag behövt fästa undantagna.

Nytt och sött

Maken till svårfotad kofta har jag aldrig varit med om. Jag förstår verkligen varför garnet såg helt annorlunda ut på bild när jag beställde det. Färgen är inte den riktiga på någon av mina bilder heller, den är bl a mörkare i verkligheten. Men fin är den, det är en ljuvlig liten kofta. Bara inte det minsta fotogenique.

Garnet är Cascade 220 Fingering i färgen Azzure. Mönstret är vintage i liten storlek men jag tog en annan masktäthet så den ska passa mig. Mönstret kan  man hitta för nedladdning hos Subversive Femme.

Mormor Agnes vantar

De här fina vantarna har min farmorsmor både designat och stickat. Min styvmor fick dem av henne på 70-talet och har slitit dem med hälsan. De förtjänar nytt liv och så jag dessutom gillar att ge nytt liv åt gammalt ska jag ge mig på en reproduktion.

Mitt nya hjärta

En fantastisk liten kofta. Kul och lätt att sticka och jag har använt originalmönstret från 50-talet. Det enda jag ändrat är resårerna och grovleken på stickor och garn, för att få en lite större storlek.

Här kan man läsa mer om hur jag ändrat. Garnet jag har använt är Quito, ett franskt garn i 50 % ull och 50 % alpacka. Mönstret har jag köpt via Etsy och här finns det.

Den var så kul att jag redan nu känner att jag gärna skulle sticka en till. Kanske i Cascade 220 Wool Heathers?