Jag startade den här 60-talskoftan i augusti och blev klar alldeles nyligen. Jag hittade mönstret på The Vintage Pattern Files och garnet hittade jag i min garderob. Det är ett lettiskt budgetgarn som heter Angora2. Tunt men rätt trivsamt att arbeta med. Knapparna är vintage och av glas.
Den här sköningen stickade jag klart innan sommaren. Sen kom värmeböljan så den sitter fortfarande kvar på provdockan. Jag längtar både efter svalka och att kunna använda den.
Mönstret är ett gammalt (troligtvis 40-tal), Bestway 2003, som jag har justerat för att passa mig. Axlarna blev för breda, vilket gör att jag mest tror på 40-tal, men den blir användbar ändå. Och färgen är helt underbar.
Garnet är Supersoft Lambswool 4 Ply från JC Rennie, som jag köpte i Skottland förra året.
För ett tag sen gick jag en sykurs på Folkuniversitetet, där jag sydde en topp (kommer i ett annat inlägg snart). Efter det har jag även fått ihop en cape efter ett nyutgivet vintagemönster.
Tyget är handvävd ull från Skottland, i tartanen Dundas. Och ja, den är fodrad. Den gör sig inte riktigt på bild och jag borde nog ha använt ett tjockare tyg men jag är nöjd som fått ihop något.
Jag har för övrigt aldrig varit så noga. Jag har tråcklat nästan varenda moment innan jag sytt på maskin.
Den här skönheten blev jag klar med härom dagen. Jag har hållit på med den sedan i april men sen gick stickan av och jag fick vänta fem veckor innan jag hade en ny.
Mönstret, Koselig kofte, hittade jag i facebookgruppen Koftegruppa för ganska längesen men det var inte förrän jag hittade ett tretrådigt garn från Jamieson’s of Shetland i Gunnel Melchers lager som det blev något av det.
I beskrivningen stickas den helt rakt och runt och klipps sen upp både fram, i hals och vid ärmhål. Jag tycker dock det är mycket roligare att sticka fram och tillbaka så jag räknade om det.
Jag minns inte varifrån jag fått knapparna men jag tror att även de är rätt gamla, precis som mönstret och garnet.
Den är väldigt varm och tjock och får bli mer av en jacka än en kofta. Det är tveksamt om den ens får plats under någon av mina jackor. Men fin är den!
För ett tag sen blev ett av mina bästa verk klart – slipovern Ritchie. Den är gjord åt en annan Ritchie (Richard) och helt efter hans mått. Fair isle-motivet hittade vi på ett gammalt mönster på nätet en själva konstruktionen har jag alltså hittat på helt själv. Jag blev faktiskt förvånad över hur bra den blev i passform. Innehavaren är också mycket nöjd så det är absolut ett av mina mest lyckade projekt.
Den är stickad i nio färger av mitt favoritgarn, Jamieson’s of Shetland Spindrift, och bara att välja färger var fantastiskt roligt.
Jag har nyligen blivit klar med den här koftan. Det är ett vintagemönster, Star Cardigan, som finns gratis på Ravelry och jag har använt Excelana 4 ply. Jag valde att sticka framkanten separat eftersom det inte alls blev bra att göra som i mönstret. Det gjorde att jag fick sticka om båda framstyckena men jag är glad att jag gjorde det för nu är jag nöjd med resultatet.
Det kan bli en härlig höst!
Förra veckan blev jag klar med en kofta jag velat sticka i ett par år. Jag har påbörjat den flera gånger med olika garn men det blev inte riktigt rätt förrän jag parade ihop mönstret med det galet grönturkosa ullgarnet från Tines, som jag köpte i Riga för två år sedan.
Mönstret är gammalt som gatan och jag köpte det från The Vintage Knitting Lady. Det heter i Hilary Cardigan och kommer från Lavenda #922.
Nu lär det dröja innan jag stickar blobbar igen, två koftor i rad var lite för mycket …
Det är sannerligen vår nu och jag frossar i glada färger. Förutom att jag snart är klar med min ljusgula kofta gör jag ett till försök med det här tokturkosa garnet som jag köpt i Lettland. Det är egentligen inget fel på garnet utan det är bara lite fel grovlek för de mönster jag vill göra. Nu testar jag ett vintagemönster som legat på min önskelista i ett par år. Det är en kofta i ministorlek och då kan det funka att förstora den delvis genom att använda grövre garn än vad som är tänkt.
Håll tummarna för att det funkar!
Den här koftan drog jag igång vid jul, för att ha ett rent nöjesprojekt under ledigheten. Det är ett gammalt mönster från Feminas stickbok nr 3 1947. Garnet tog jag från mitt lager av lettiskt ullgarn och just det här var från Tines.
Tyvärr färgade det orangea av sig och gjorde det vita ljusgult i sista blötläggningen. Jag var besviken först men nu tänker jag att det finns fördelar med det, den ser mer vintage ut nu.
Knapparna hade jag också på lager. Dem köpte jag för en krona stycke på en utförsäljning. Överlag blev det en väldigt billig kofta, under en hundring inkl allt material.
Nu är höstens och vinterns stora projekt klart. Det har varit en stor utmaning och det är såklart långt ifrån perfekt men ibland får en nöja sig och gå vidare. Jag tycker i alla fall att det är något av det finaste jag stickat och jag känner mig stolt.
Mönstret är från 1940-talet och brittiskt men med norsk inspiration. Namnet Christiana är säkert en felskrivning av Christiania och det är en karta med över Norge. Jag fick det från en instagramföljare i Australien, Mary O’Reilly.
Många vintagemönster finns bara i en (oftast minimal) storlek och det är här var inget undantag, så jag har tvingats räkna om och sticka om det mesta. Dessutom var bakstycket inte beskrivet och det fanns heller ingen bild på det, så det har jag hittat på själv.
Garnerna jag har använt är Jamieson & Smith jumperweight till bakgrundsfärgen och övriga färger är i Jamieson’s of Shetland spindrift.
SaraOh! Vintage Knits 