Vissa projekt får ta lång tid. Som den här västen jag startade i vintras, gjorde klart i början av juli men inte lyckades fotografera förrän i början av augusti. Jag har nog inga kläder att till nu ändå, om jag inte missminner mig.

Jag är älskar mönstret och färgerna men är inte så nöjd med formen. Kanske är det en fråga om att ha den till rätt plagg, det återstår att se.

Mönstret kommer från ett gammalt stickhäfte, Kajsas stickbok, och garnet är Sarah från Permin. Knapparna köpte jag ett helt rör av när Mattssons band stängde sin butik.

Annons

Höstiga toner

Jag startade den här 60-talskoftan i augusti och blev klar alldeles nyligen. Jag hittade mönstret på The Vintage Pattern Files och garnet hittade jag i min garderob. Det är ett lettiskt budgetgarn som heter Angora2. Tunt men rätt trivsamt att arbeta med. Knapparna är vintage och av glas.

 

Drömmen om Shetland

Då jag äntligen fick möjlighet att resa till Shetlandsöarna stickade jag en ny kofta i fair isle inför resan. Den tog mer än ett halvår då jag gjorde om ett gammalt mönster och fick räkna om alla mått. Jag har använt Jamieson’s of Shetland Spindrift och de flesta färger är från mitt vintagelager.

Jag älskar den, nog mitt finaste verk hittills. Värd alla omstickningar. Jag har säkert stickat varje del åtminstone två gånger.

 

 

Härligt galet

Förra veckan blev jag klar med en kofta jag velat sticka i ett par år. Jag har påbörjat den flera gånger med olika garn men det blev inte riktigt rätt förrän jag parade ihop mönstret med det galet grönturkosa ullgarnet från Tines, som jag köpte i Riga för två år sedan.

Mönstret är gammalt som gatan och jag köpte det från The Vintage Knitting Lady. Det heter i  Hilary Cardigan och kommer från Lavenda #922.

Nu lär det dröja innan jag stickar blobbar igen, två koftor i rad var lite för mycket …

 

Vår

Det är sannerligen vår nu och jag frossar i glada färger. Förutom att jag snart är klar med min ljusgula kofta gör jag ett till försök med det här tokturkosa garnet som jag köpt i Lettland. Det är egentligen inget fel på garnet utan det är bara lite fel grovlek för de mönster jag vill göra. Nu testar jag ett vintagemönster som legat på min önskelista i ett par år. Det är en kofta i ministorlek och då kan det funka att förstora den delvis genom att använda grövre garn än vad som är tänkt.

Håll tummarna för att det funkar!

Christiana

Nu är höstens och vinterns stora projekt klart. Det har varit en stor utmaning och det är såklart långt ifrån perfekt men ibland får en nöja sig och gå vidare. Jag tycker i alla fall att det är något av det finaste jag stickat och jag känner mig stolt.

Mönstret är från 1940-talet och brittiskt men med norsk inspiration. Namnet Christiana är säkert en felskrivning av Christiania och det är en karta med över Norge. Jag fick det från en instagramföljare i Australien, Mary O’Reilly.

Många vintagemönster finns bara i en (oftast minimal) storlek och det är här var inget undantag, så jag har tvingats räkna om och sticka om det mesta. Dessutom var bakstycket inte beskrivet och det fanns heller ingen bild på det, så det har jag hittat på själv.

Garnerna jag har använt är Jamieson & Smith jumperweight till bakgrundsfärgen och övriga färger är i Jamieson’s of Shetland spindrift.

 

 

Fuskolle

För att bli av med lite dåligt garnsamvete stickade jag en fuskolle efter ett vintagemönster jag köpt på Etsy. Jag använde ett nystan Excelana i färgen Land Army Green, som jag hade kvar från en kofta jag stickade förra året.

Den blev söt och jag gillar verkligen modellen men jag är inte så nöjd med att den rullar upp sig. Får väl ta till duktyngder 😉

Framsidan

Baksidan

Trimmed with roses – återkomsten

Semester – tiden när en tror att en ska hinna så mycket men hinner mindre än normalt, i alla fall vad gäller bloggande. Nu är jag tillbaka från resor och ska försöka plita ner lite närmaste tiden.

Först och främst måste jag visa mitt senast färdigställda projekt, Trimmed with roses twinset cardigan. Den blev klar innan jag reste till Kroatien men jag hann inte fixa med bilder då.

Det är ett gammalt mönster som Susan Crawford har uppdaterat för att bättre passa vår tid. Jättefin kofta och bra mönster men jag tror att den hade passat mig bättre om jag i stället använt originalbeskrivningen från 1950. Trots att jag tog en mindre storlek än vad jag normalt gör blev den för bred, både över axlar och kropp. Den är ändå väldigt söt och något att krypa in i vinter.

Jag har använt mestadels Jamieson’s of Shetland Spindrift men till rosorna även lite från Jamieson & Smith. De fina vintageknapparna köpte jag av Knapplådan på en vintagemarknad på Wenngarn i våras.

Hundtänder

Den här koftan har jag tragglat med sedan innan jul. Nu är den äntligen klar, min alldeles egna hundtandsmönstrade kofta.Egen för att den är min men även för att den till större delen är mitt eget påhitt.

Den är stickad i Rauma finull och den är mycket skön och varm. Garnet är lagom rivigt, har karaktär utan att bli för kliigt.

Gjorde klart ett annat projekt i helgen också, mer om det om ett par dagar. Nu har jag inte ett enda på stickorna och jag vet inte när det hände sist. Givetvis är planerna många och redan imorgon tänker jag sätta igång.

Nu är jag i mål

Här är den till slut. Min första kofta helt i fair isle. Ett fantastiskt roligt mönster och en väldigt stor mängd trådar att fästa. Trots att det är ett 75 år (gissningsvis) gammalt mönster är det väldigt tydligt och lätt att följa. Jag kan verkligen rekommendera det!

Mönstret heter Fair Isle Cardigan och garnet jag har använt är fem färger av Jamieson’s Shetland Spindrift. Jag köpte det på Loop i London i somras men det finns lite här och var på nätet.

Jag har inte använt den ännu utan väntar på rätt tillfälle, troligtvis blir det i helgen när jag har kurs på HV.